Ett kommunarkiv speglar den kommunala förvaltningens verksamhet. Det kommunala är dock även uttryck för det offentliga och gemensamma inom ett lokalt kontext. På så sätt är kommunarkivet mer än ett myndighetsorgan, det är en minnesinstitution över ett lokalsamhälles gemensamma liv, dess kultur, organisationer, ambitioner och allt det minnesvärda. Detta minnes värda behövs för att skapa lokalsamhällets framtid. Ett kommunarkiv har därför all anledning att samla brett och att ta plats i lokalsamhällets offentlighet.
Erik Wångmar (f. 1968) är FD och docent i historia samt tjänstgör som universitetslektor i statsvetenskap (främst) och historia vid Linnéuniversitetet i Växjö. Den huvudsakliga forskningsinriktningen var tidigare kommunhistoria. Han har på detta område publicerat ett flertal monografier, bl.a. doktorsavhandlingen, Från sockenkommun till storkommun (2003), Samlingsstyre – Blockstyre – Mångstyre (2006), Ett eldfängt ämne (2009), Tillit och korruption (2013) och Från storkommun till kommunblock (2013). På senare år har Wångmar framförallt forskat om brottshistoria, historiografi och personhistoria. Det har bl.a. gällt monografierna Ett obetydligt samhällsproblem (2016) och Historikerna och källorna (2017), den senare skriven tillsammans med Malin Lennartsson. Föredraget på arkivveckan handlar om vilken forskning som kan göras med hjälp av otryckt källmaterial som finns i landets stads- och kommunarkiv.
Heiko Droste, sedan 2015 professor i historia och föreståndare för stads- och kommunhistoriska institutet på Stockholms universitet. Disputerade 1994 vid Hamburgs universitet. Undervisade på flera tyska universitet, 2007 till 2015 anställd vid Södertörn högskola. Mina forskningsintressen gäller den förmoderna historien, i synnerhet stadshistoria i Sverige och Östersjöområdet, mediehistoria och historiebruk.
Erik Wångmar, Linnéuniversitetet
Heiko Droste, Stockholms universitet
